Plakatpolitik, rödgrönt block eller fristående röda och gröna partier?

Precis som Birger Schlaug skriver i sin blogg fick Jonas Sjöstedt till det riktigt ordentligt i sitt tal. Att ett engagemang startas i antikärnkrafts- och miljörörelser är otvivelaktigt en känga åt skolpolitikern Gustav Fridolin som tycker att det ska lösas genom att lyssna på läraren i skolkatedern.

Jag har ungefär samma bakgrund som Jonas...det blev inte en massa studier utan jobb inom industrin. Alltså är jag lika mycket metallare som både Sjöstedt och Löfven och borde vara knallröd. Men det var mitt engagemang i kärnkrafts- miljö- och fredsfrågan i de grupper som fanns som GJORDE MIG TILL MILJÖPARTIST.

I viss mån har Sjöstedt stort förtroende för mig som person men inte hans parti V. För precis som Schlaug skriver så skrämmer fortfarande Vänsterpartiet bort väljare. Det är inte ett 15%-parti utan ett 5%-parti i dagsläget och har således potential men det får man jobba på.. Nu är det ju så att  målet för V är att få till en rödgrön regering utan allianspartner. Frågan är om inte S helst ser det som bäst att regera ensamma i dagsläget än nya rödgröna experiment.

Om vi tittar på undervegetationen av politiker inom S och MP finns det bra samarbeten utan V med annan partner. Plakatpolitik är en sak och att sitta i maktens korridorer något annat. Då minglas och pinglas det och många blir bra kompisar och vänner över partigränserna. I utskott eller för den delen i nämnder och styrelser har mindre partier en representant och då gäller det att veta vad man vill. Skulle V foga in MP i sin sfär kan de lika gärna gå ihop, Skulle S och MP tvingas in i att tänka rödgrönt med V så försvinner alla vi som kan tänka grönt utanför blockpolitiken. Några hinner och får inte vara med bara de utvalda och så ska det kompromissas i hemliga korridorer upptill.

Vad som utmärker både V och MP när politiken blir mer professionaliserad är att de som finns i rörelser och basaktivitet utanför finns lite på distans. Sjöstedt tog upp i sitt tal sina engagemang i antikärnkraft och miljöfrågan. Mycket möjligt att han då ser MP:s breddningsträvanden som allmänparti som en möjlighet att få in dem som ändå tar kärnkraftsavveckling på allvar och aktivism typ Ojnare som står tydligare till vänster än MP:s "gråsossefiering" utan plakatpolitik.