< div id=”header ”>< / div>

onsdag 5 juni 2013

S har fått den position de vill ha men hur blir det med andra stödpartiers inflytande?

För den som granskar SCB:s majmätning 2013 sedan valet konstaterar att S har ett inflöde från i stort sett alla partier som betraktas som ett hot . Skulle nu MP:s vänstersväng med automatik förbättra att en S+MP-koalition bildas? Om man ser till LO-förbunden vill man att det inte utlovas några ministerposter till V och MP före valet.

Frågan kan också ställas till alliansen som är en minoritetsregering idag hur hårt sammansatt den ska vara ett alternativ i valet? Den kom till som ett utslag av ett mångårigt maktinnehav av S men är ett betydligt mindre S ett egentligt hot? Är det inte egentligen om V och MP växer och får inflytande i en S-styrd ministär som är det egentliga hotet?

S som det ser ut idag i sig inget hot dels 1) "återställare" ska inte tillämpas med automatik 2) en del av alliansens reformer kommer att accepteras då de satt sig 3) S har ett behov av blocköverskridande överenskommelser för att kunna visa att det är stabilt i sin regeringsbildning.

Vad som bekymrar mig mest som bor i den kanske borgerligaste regionen i hela Sverige (Halland) är vad MP kommer att bli av här. Ser man till flödet från valet har MP ett netto sedan valet från samtliga allianspartier men sedan MP-kongressen tycks det vara slut med det. Flödet till S och V däremot lär avstanna.

Jag var med under den rödgröna eran 1994 när MP återinträdde i riksdagen och lokalt bytte från att samarbetat med alliansen till att släppa fram S i ett lokalt maktskifte. För övrigt i en centerdominerad kommun Varberg men det höll en mandatperiod att "regera" rödgrönt sen var det slut. Därefter tog moderaterna över taktpinnen 1998 och har den fortfarande.

För den som vill vara valstrateg har MP idag ett mycket mer utvecklat program på central nivå och ledamöter i riksdagen som arbetar heltid med anställda hjälpredor som kan serva. Lokalt finns inte samma möjligheter och det som en gång var ett "gräsrotsparti" har fyllts av karriärister som på något sätt har anknytning till riksorganisationen. Förr satt vi hemma hos varandra idag i en en neutral partilokal där det inte är samma intimitet. Fräslningskänslan från MP:s barndom har försvunnit, bohemerna är väck och ett mer vänsterstuk har infunnit sig att vara lite mer än S och mycket mer än alliansen.

Som läget ser ut idag kommer V och MP att ha två uppgifter 1) att nischa in sig att bli kompetenta på de områden där S är svaga och kunna bilda motvikt till alliansen 2) att dels konkurrera om samma väljare då MP inte längre ser sig som ett alternativ som kan spela ut blocken mot varandra vilket kan leda till vissa profileringar men även slitningar i valrörelsen. 3) att förhindra att SD får "vågmästarpositionen" kanske något hetare önskemål från V än MP då de senare undanröjde den med en uppgörelse om migrations- och arbetskraftsinvandring som inte är fy skam. 4) Många inom S och V vill nog också se att SD tar röster från allianspartierna och att C och KD åker ur inte säkert att alla miljöpartister uppskattar det synsättet snarare att SD åker ur riksdagen med buller och bång.

Inga kommentarer: