Melonpartiet de röda är bättre namn på miljöpartiet med sina falangstrider !

Miljöpartiet har det återigen trassligt med sina interna relationer och läser om Birger Schlaugs försök att tolka en falangstrid inom MP.

Bakgrunden är att fyra stycken i riksdagsgruppen öppnar eget i gruppen.

Sopa under mattan gör gruppledaren Maria Ferm

"– Jag tycker förstås att det är mycket tråkigt. Men i stort sett har vi en väl fungerande riksdagsgrupp.

Men MP-ledamöterna som gör revolt ser ett behov av att det ska vara högt i tak och finnas utrymme för avvikande åsikter även i ett regeringspartis riksdagsgrupp. De tycker att MP lägger sig för platt för Socialdemokraterna i regeringen.

– Man har lagt sig platt i värdlandsfrågan, i Vattenfallsfrågan, i Ceta-frågan (EU:s handelsavtal, DN:s anmärkning), Det har inte varit kompromisser och det har skadat oss, säger Jabar Amin.

MP-ledningen håller inte med.

– Vi arbetar utifrån kongressbeslut, valmanifest och den regeringsöverenskommelse som slöts mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet inför att vi bildade regering, säger Maria Ferm."

"– Det vi har att erbjuda som förhandlingspart är våra mandat i riksdagen. Om vi inte har dem blir vi en svagare och mindre seriös aktör, säger Hanna Lidström, språkrör för Grön ungdom.

Hon anser att de fyra ledamöterna antingen borde rösta som övriga riksdagsgruppen eller lämna riksdagen efter nästa val.

– För mig är det tydligt att riksdagen inte är den bästa platsen för dem att kanalisera sitt engagemang på, säger Hanna Lidström som dock hoppas att riksdagsgruppen ska kunna enas under den här mandatperioden"

Birger Schlaugs kommentarer ang Grön Ungdoms språkrörs uttalande

För det första är man vald för en mandatperiod och behöver således inte "avgå" efter ett val.

För det andra innebär uttalandet att, om de fyra vill fortsätta sitt uppdrag som politiker, nästan uppmanas att fundera på ett nytt partibygge...

För det tredje bygger uttalandet på att "partilinje" är det som partiledningen anser vara partilinje - även om denna går i bjärt kontrast till såväl ideologi, partiprogram och medlemmars beslut på kongresser. En milt sagt märklig ståndpunkt från ett ungdomsförbund som tillhör ett parti vars ena ideologiska ben står på den plattform som kallas deltagande demokrati.

För det fjärde tycks Grön Ungdoms företrädare inte anse att det är det hon kallar "partilinje" som har lett fram till
a) att partiet tycks tappat mer än häften av det som kallas kärnväljare
b) partiet plötsligt är det minsta när man mäter "andrahandsparti" (vilket innebär att viljan att rösta på det nästa bästa partiet för att rädda det kvar i riksdagen har minskat)
c) antalet medlemmar tydligen minskat ganska dramatiskt även med hänsyn tagen till att det är mellanvalsperiod
d) att det var en av de fyra, den då utrikespolitiska talespersonen, som satte ner foten i sitt sakområde genom att högt och offentligt kräva stopp för vapensamarbete med Saudiarabien - den fråga som

Tomas Ramberg just nu i P1 Morgon, helt riktigt, anser vara den stora framgången för partiet i regeringssamarbetet. Hade partiledningen inte varit pressad av "de illojala" så vete katten hur det hade gått i frågan om Ojnareskogen, som anses vara partiets andra framgång. Ett språkrör öppnade upp för att regeringen skulle släppa igenom Nordkalks utvidgning (Ojnareskogen), samtidigt som en av de fyra "illojala" gick med i demonstrationståget som krävde stopp för utvidgningen av kalkbrottet.

För det femte: Grön Ungdom har intagit en för ungdomsförbund ovanligt icke-radikal inställning - tanken att Liberala ungdomsförbundet skulle kräva samma sak av Birgitta Ohlsson som Grön Ungdom kräver av de fyra miljöpartisterna finns inte på karta