< div id=”header ”>< / div>

tisdag 20 september 2016

Miljöpartiet 35 år men ännu inte räddat världen !


Miljöpartiet fyller 35 år och det redovisar Birger Schlaug historiskt i sin blogg.

Skillnaden mellan dagens miljöparti och det parti som bildades är så pass stort att jag helt klart kan säga att det är inte samma parti längre.

Partiet för dem som är intresserade av vänster/högerskalan stod betydligt mer i mitten. Det var DJUPGRÖNT och gott om fundisar dominerade Miljöpartiet ja t.o.m. kan säga att idealister och ideologiskt leva som man lär var i klar majoritet.

När började omsvängningen åt vänster?

Jag vill påstå att det började efter MP hade ramlat ur riksdagen 1991 och återkom 1994.Det var då man hittade sin nisch att ha något så när förhållningssätt till vänster/högerpartierna och den förflyttningen håller MP fortfarande. Problemet är att ett annat parti socialdemokraterna också har denna positionering.

Hur grönt är Miljöpartiet idag?

Miljöpartiet började succesivt under eran Maria Wetterstrand/Peter Eriksson 2002-2011 putsa på det hela för att göra MP mer regeringsdugligt och rumsrent i de fina salongerna. Att medlemsomrösta 2008 om att slopa utträdeskravet så att MP blev mer EU-positivt var en pusselbit. Att miljöproblem inte kunde lösas nationellt útan det måste till överstatligt samarbete var ett starkt argument.

Likaså fanns tidigare ett rådslag 2007 där i princip medborgarlönen avfärdades.

Kongresser smulade däremmelan bort allt som kunde uppfattas som märkligt, fundamentalt, mossigt, kryptiskt och istället kom ord som modernisera fram. Tillväxtfrågan har tonats ner betänkligt och Miljöpartiet uppfattas också som mer teknikvänligt. Konsumenten ska ges möjlighet till val det som MP i stort ville förbjuda vilket mjukat upp hållningen att miljöpartisten måste vara på ett viss sätt.

Yngre väljare och framförallt med utbildning har lockats till Miljöpartiet och har i stort sett tagit över partiet. Om det i början var beroende av andra partiers avhoppare blandat med politiska amatörer så är det numera streamade medvetna yngre som vill göra karriär i politiken som färgar Miljöpartiet.

Inte minst har professionalisering, fler heltidspolitiker och stab av anställda tjänstemän fjärmat bort många idealister, fritänkare och folk som har svårt att hålla sig inom ramen fallit bort.

Vad som räknas som GRÖNT kan ju tydas hur som helst. Miljöpartiet kan idag nog betraktas som mer liberalt än grönt. I hög grad är det storstadsorienterade väljare med akademiska meriter modell yngre som dras till Miljöpartiet. I lägre grad LO-folk och folk från landsbygden modell äldre.

Vilken framtid har Miljöpartiet?

Faktum är att Miljöpartiet är ett av de gröna partierna i världen det gått bäst för. 15% i senaste valet gjorde det till större än moderaterna och väckyte stora förhoppningar. Miljöpartiet har som regeringsparti med sex ministerposter fått ett betydande inflytande i regeringen. Det är också med och styr på många orter i majoritet.

Faran ligger i att det helt saknas uppbyggnad av basorganisation. Det känns oerhört toppstyrt. Man använder sig av "gammelmediala" kanaler helst och envägspropaganda. Sociala medier är MP oerhört svagt och verkar inte tro att det är viktigt. Debatter vill man helst inte föra, riggade kongresser, ja-sägare i riksdagsgrupp, partistyrelse och riksvalberening framför pluralism och mångfald.

Miljöpartiet verkar ta till sig det som är vetenskaplig forskning, referenser är starka lobbyorganisationer och opinionsmätningar mer än vad medlemmarna tycker. Medlemsomröstningar, rådslag och medlemsenkäter verkar vara historia. Kanske man frågar förtroendevalda och styrelser på olika nivåer men en tidning som heter GRÖNT som utkommer sällan ger inte det bett en aktiv medlem kräver.

Jo jag tror på framgångar under förutsättning att väljare själva lyfter de frågor som var Miljöparttiets signum. Men tror inte att det toppstyrda MP som jag ser idag kan lyfta Miljöpartiet. Möjligen skapa ett intresse till nästa EU-val då partiet har 15% att försvara. Vilket iof blir ganska svårt.

Inga kommentarer: