< div id=”header ”>< / div>

söndag 12 juni 2016

Det saknas grön regeringsstrategi - att nå makten är en sak att behålla motmakten inom partiet en annan !


Per Gahrton har stenhård kritik mot Miljöpartiets partiledning idag i Aftonbladet. Utifrån sina egna erfarenheter från dåvarande folkpartiet ger Gahrton en rejäl känga åt nuvarande MP-ledningen.

"Men varför tog då inte Ahlmark och/eller Ullsten i med hårdhandskarna och slängde ut mig (Per Gahrton)från alla utskott och utredningar om främst sociala frågor?

Jag har inte frågat dem men kan tänka mig att det beror på att de hade en annan och korrektare tolkning av ”partipiskan” än dagens MP-ledning:

1. 1970-talets FP-ledning tog grundlagens ord om riksdagsledamöters oinskränkta rätt och väcka förslag, yttra sig, rösta efter övertygelse etcetera på större allvar än dagens MP-ledning.

2. 1970-talets FP-ledning insåg bättre än dagens MP-ledning att partier för det mesta håller ihop utan partipiska av den enkla anledningen att partimedlemmarna och inte minst riksdagsledamöterna valt just det partiet för att de gillar det partiets politik.

3. 1970-talets FP-ledning förstod bättre än dagens MP-ledning att koalitionsregerande inte kräver att samtliga ledamöter i koalitionspartiernas riksdagsgrupper alltid röstar lika, utan att vad som krävs är att tillräckligt många röstar för regeringen för att regeringen ska få majoritet.

4. 1970-talets FP-ledning tycks ha haft en högre uppfattning om väljarnas förståndsgåvor än dagens MP-ledning eftersom det är uppenbart att de flesta väljare begriper att en kompromissprodukt aldrig uttrycker samtliga kompromissparters djupa övertygelse, vilket medför att om konstgjord enighet tvingas fram genom hårda kontrollmetoder bidrar det till att minska, inte till att öka, väljarnas tilltro till det partiets ärliga uppsåt.

5. 1970-talets FP-ledning tycks också bättre än dagens MP-ledning ha förstått att riksdagsledamöter normalt är rationella personer som det är bättre att samtala med än att utöva hot mot.

6. 1970-talets FP-ledning verkar ha begripit att också de ”besvärligaste” riksdagsledamöter i ett regeringsparti normalt vill att regeringen ska överleva och därför begränsar sin avvikande röstning till ett fåtal frågor där deras röstning dessutom inte påverkar riksdagens beslut – alltså precis som jag gjorde på 70-talet och några MP-are gjort nu.

7. 1970-talets FP-ledning drog därför den korrekta slutsatsen att det såväl för koalitionsregeringens fortlevnad som för det egna partiets förtroende är bättre att tillåta några avvikande demonstrationsröstningar som inte påverkar riksdagsbeslutet än att med disciplinära metoder framtvinga total konstgjord sammanhållning.

8. 1970-talets FP-ledning begrep att om den hade ingripit bestraffande mot mig skulle det ha skadat FP mer än mig, vänt offentlighetens uppmärksamhet bort från sakpolitiken till frossande och rotande i verkliga eller inbillade interna personkonflikter i partiet – alltså exakt det som dagens MP-ledning nu lyckats åstadkomma.

9. FP-ledningens hantering av enskilda ledamöters behov av att någon enstaka gång följa sitt samvete istället för att rösta för en koalitionskompromiss bidrog till att det borgerliga koalitionsregerandet trots enorma svårigheter faktiskt överlevde två partiavhopp och ett val.

10. Jag tror faktiskt inte att det är en tillfällighet att det var FP, det minst auktoritära av koalitionspartierna, som var det enda borgerliga parti som satt med i samtliga fyra borgerliga regeringar 1976-1982 – något att tänka på för de MP-ledare som nu tycks agera enligt principen ”regeringsmakten framför allt”.#

"Faktum är att väljarkåren är så vis att den inte alltid ger mest makt åt dem som öppnast och girigast griper efter den. Det råder lyckligtvis inte alltid ett motsatsförhållande mellan ideologisk övertygelse och legitim önskan att via regeringsmakt få inflytande för denna övertygelse."

Även gröna tankesmedjan Cogito.nu förmedlade råd till en regering med gröna inslag efter valet 2014 baserat på erfarenheter med grön regeringsmedverkan.

1. Förankra rödgrön regeringsförklaring samt det löpande regeringsarbetet internt i partiet genom en stark interndemokratisk beslutsprocess. Det är också viktigt att riksdagsgruppen inte förvandlas till transportkompani utan får maximalt inflytande över de beslut den förväntas stödja vid voteringar i utskott och kammare.

2. Skilj på regeringskompromisser och grön övertygelse – gröna partier bör tillämpa en dubbelstrategi med både kompromisser och opinionsbildning, så att den gröna profilen förblir tydlig även när en stor del av regeringsbesluten utgör kompromisser.

3. Utveckla visionerna och en alternativ organisationsform – alla gröna partier med regeringserfarenhet har genomfört inre organisationsförändringar i riktning mot professionalisering och effektivisering. Samtidigt visar forskningen att de gröna partier som belönats av sina väljare efter regeringsmedverkan (Tyskland, Finland, Frankrike och Lettland) har varit nog med att inte avskaffa samtliga alternativa drag i sin organisation (såsom delat ledarskap, könsbalans, rotationsprincip, begränsning av sidouppdrag, alternativ organisationsmodell etc).

4. Nej till inlåsning i blockpolitiken – Mp bör hålla fast vi att det rödgröna samarbetet är det ur grön synvinkel mest lämpliga nu, men inte utgör inledningen på någon form av långsiktig, fastlåsning i ett traditionellt vänsterblock.

5. Stanna i regering – Mp bör eftersträva att regeringen håller hela mandatperioden- och inte ens överväga att bryta regeringssamarbetet om inte någon ny ödesfråga, som inte kunnat förutses i förhandlingarna, dyker upp. Men då måste det handla om att det är omöjligt att få gehör i regeringen för någon oerhört central grön hjärtefråga (såsom när de gröna lämnade regeringen i Finland för att fler kärnkraftverk skulle byggas) där alla människor förstår att det var omöjligt att acceptera ur grön synvinkel.

6. Marknadsför alla gröna regleringsåtgärder med stor kraft – det är ofta svårt för mindre partier i koalition att få kredit för sina konkreta åtgärder. Ingenting blir känt automatiskt, allt måste aktivt föras ut.

Inga kommentarer: