< div id=”header ”>< / div>

torsdag 4 september 2014

Intressant mätning från Ipsos om blockstriden vänder på begreppen om blockpolitiken!

Jag ser Stefan Löfven som en icke-kandidat i kärnkraftsfrågan som gör honom till nån slags Ullsten. En nödkandidat som i ett övergångsskede kan bilda en minoritetsregering en kortare tid tills det blir något annat.

Det här med block är lite knepigt då Stefan Löfven säger själv att han vill luckra upp blockpolitiken men själv tillsammans med Åkesson krigar om att vara "vågmästaren".

Skillnaden är att det inte tycks ge lyft för det egna partiet med den agendan. Den innebär bara att man hamnar i en viss position så att man kan bli statsminister inget om med vem eller vilka som ska ta regeringsansvaret mer än de själva.

Det har uppstått ett nytt "block" som ingående blockpartister har svårt att se då det handlar om rött eller blått i media. Regnbågsalliansen där jag inbegriper Vänsterpartiet, Miljöpartiet, F! och i viss mån Piratpartiet.

Vi kan kalla det "nyvänster" om det är lättare att ta till sig. Bland frågor som freds-miljö och anti-kärnkraftsmotstånd har uppstått anti-rasism, hbtq-rörelsen med pridefestivaler, feminismen har fått ett ansikte, nätfrågorna har fått större betydelse då vi befinner oss där oftare än på torget och på möten.

Om den gamla vänstern var mer vad som händer på arbetsplatserna är den nya vänstern mer orienterad vad som händer i skolan. Det är med kunskap och omvärldsorientering vi ska orientera oss i en allt mer globaliserad värld. Kärnfamiljen är en parantes och något nytt lär komma.

Under ytan finns en ofärdig diskussion om tillväxt, basinkomst och medborgarlön. Något som inte går hem i den tunga och dryga arbetarrörelsen som egentligen vill kopiera alliansen peta in lite LO-stuk och sen är det projektet färdigt.

Inga kommentarer: