I Debatt häromdagen i SVT var det en kvinna som efterlyste tydlighet hos partierna. En moderat riksdagsman försökte ursäktande vara det men lyckades inte visa det medan statsvetaren Stig-Björn Ljungren gjorde alla partier till "mittenpartier" som triangulerar. Ståndpunkterna möts sedan i mitten.
Lagförslag ska väl gå igenom i lagrådet också och i utskotten och sedan ska det väl kvittas bort i riksdagen? Det kanske heter kompromissas bort innan det hamnar så långt.Något annat som alltid kvittas och kompromissas bort är synen på tillväxten kontra miljön.Kortsiktiga politiker väljs på fyra år och det är röstmaximering som gäller och kortsiktiga lösningar.
Väljarna är alltid i mitten hur välformulerade partierna än är. Ett sådant dilemma är också lokalt om t.ex miljöpartiet går till val på att vara grönast gröna och sedan väljer formation efter valet. Då bildas naturligtvis en majoritet i något fall styrande minoritet av något slag. Därefter formeras en opposition och jag skulle inte vilja vara i sitsen att då tvingas "valtekniskt" samverka med partier med åsikter som ligger för långt ifrån det jag själv står för.
Den som regerar kan alltid visa resultat och oppositionen kan i olika valörer få genomslag för sina ideer. Men med tanke på att partier inte är statiska utan bygger på företrädare kan det finnas anledning att se vad de olika partierna har för kompetenser än att bara gå efter statiska formuleringar.
Själv hade jag inte kvalificerat mig alls på den riksdagslista som exempelvis MP har i min valkrets.Är man som jag kritisk mot ständig tillväxt i form av konsumtion, för medborgarlön, fokus på kärnkraftens avveckling,mot att Sverige är i Afghanistan,vill att miljömål följs och genomförs passar jag nog mer in i Gröna Partiet istället.Krånglar jag är jag uppenbart en "extremist" i mitt eget parti och långt ifrån "mittenfåran". Regeringsfjäskeri är inget självändamål däremot kan jag tänka mig att vara en minoritet i en majoritet lokalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar