Jobbskatteavdraget tar reformutrymmet -och vad händer sen då?

Efter det femte jobbskatteavdraget är signalen för dem som har jobb. Bli inte sjuk, bli inte förälder och bli inte arbetslös. För dem som inte har jobb är signalen. Tro inte att du får något för du är sjuk och inte kan hålla dig frisk. Varför skaffar du barn när det är jobb du behöver och om du är arbetslös -för helvete se till att lös detta nu när vi ger dig en morot.

I nationalekonomin talas om att politikerna har ett reformutrymme och om det inte kan relateras till en finansiering hotas överskottsmålet.Vilket innebär att det får tas igen med skattehöjningar och besparingar om det inte blir som det förväntas.

Vad gäller jobbskatteavdragets reformutrymme så betalas det delvis av urholkningar för andra grupper som inte arbetar, av kommuner om de inte får kompensation genom statsbidrag och inte ekonomin växer som förväntas blir det ökade klyftor i samhället då några får och andra inte. Det kommuner kan göra är att skjuta på investeringar, spara på underhållskostnader och bara göra det som anses akut, att sätta press på medborgare att delta mer med egenfinansiering och det går ju bra för dem som då fått ett jobbskatteavdrag.

Lånar gör man till investeringar men även detta ska ju betalas av framtida skattebetalare och hur stor är viljan hos kommande pensionärer att inteckna försämrade pensionsvillkor i en försämrad välfärdskultur?

Jag läste nånstans att Gustav Fridolin gärna avstår en hundring för att skolan ska bli bättre. Det är väl okey men kontentan av att det nu genomförs ett jobbskatteavdrag innebär inte med automatik att Gustav får S med sig på detta för att släppa fram S i regeringsställning. De äldre och utan barn har inte med automatik intresse av skolan om de inte har god relation till barnbarnen ifall de har några. Det kanske är förbättringar och garantier inom vården som står högre i kurs, hemtjänsten och krav i boendemiljön. Ska det egenfinansieras lär en del pensionärer få svårt med ekonomin om de samtidigt är skavanta och sjukliga.

Lite av dilemmat i det "rödgröna" lagbygget är att S har sin tyngdpunkt hos det arbetande folket som är bidragsbenägna och de äldre medan MP sin tyngdpunkt bland ungdomar och studenter samt lärarkåren. Alliansen uppdelning att M är partiet som driver skattesänkningar för alla som arbetar och de mindre partierna som får äran att driva olika särkrav (annars kunde de lika gärna göra ett parti av alltihop). Pensionärerna utlovas nu en hundring extra och den kanske kan  de kan behöva den då allt fler äldre hamnar i skuldfällan då allting inte är frid och fröjd för att de går i pension och tror att allt är löst då. Det kanske är då problemen börjar.