Jordens resurser kräver radikal grön opposition mot tillväxt-tänkandet!

För varje år som går tummar vi på Jordens resurser. Ja inga större rubriker men ändå åt fel håll. Vet i katten om det går att vända med nuvarande politiska inriktning? I Sverige förväntas energianvändningen att öka. Vi sitter alla fast i ett ekorrhjul där små incitament finns att göra annorlunda.

Klart att jag som lever på botten klarar att leva på god marginal och behöver inte känna mig särskilt drabbad. Å andra sidan är även jag bland de skuldsattas rike och har levt på materiell överkonsumtion fast det är ett antal år tillbaka. Frågan är om fler måste dit för i politikernas riken är det arbetslinjens lov som gäller just för tillfället.

Om nu jobbskatteavdrag är lösningen för fortsatt konsumtion, att lyckas få balans i fortsatta lån så har jag aldrig tagit del av detta. Om det finns minsta tillstymmelse till något annat i alliansen så märks detta knappast. Frågan är om det inte är idetorka över hela linjen och Maria Wetterstrand formulerar det bra här men jag ser intet nytt under solen mer än att ev avstickare från linjen blir harmlösa alibin för en regeringspolitik som kör i samma spår.

Hijabslöjor, prideprotester och allt annat som ska manifesteras så krävs det något riktigt grönt för att manifestera en förändring. Visserligen förväntas gröna framgångar politiskt i både Tyskland och Norge. Men att hamna i regeringsställning innebär inte automatiskt nydaning snarare tvärtom. Jag tror att den bästa gröna påtryckaren först och främst bör hålla sig utanför blockpolitiken, inte slå in på att tro att en arbetslinje kan förändra saker och ting. Snarare ta radikala grepp mot konsumtionssamhället och fortsatt traditionell tillväxt även om en del vill att den ska vara grön.