< div id=”header ”>< / div>

måndag 13 maj 2013

Miljöpartiet vill helst ha förnyelse men mister sin stabilitet om att vara ett hållbart parti i regeringsställning!

Funderar på det här som grön bloggare och ännu aktiv politiker vad får jag skriva i en blogg och som privatperson. ÄGER miljöpartiet mig eller får jag ha avvikande åsikter? Är jag bunden att slaviskt följa allt vad översteprästerna i mp driver? Har jag en egen bakgrund, eget liv att tolka utifrån den gröna ideologin eller partiprogram?

Jag märker en sak: Vissa saker ska man hålla käft om. Exempelvis trängselskatt och folkomröstningar, kärnkraft och 100% fossilfritt, att gå emot vad Gustav Fridolin tycker med mera. Slå gärna från vänster så vi ser dig, slå gärna från mera grönt så vi hör dig men hitta inte på att du är neutral otydlig i förhållande till PARTIET då jävlar kör vi utfrysningsmetoden.

Ibland kör jag testballonger för att få igång en debatt och diskussion med avvikande frågeställningar som inte passar "mallen". Ganska avslöjande vad känslor som sätts igång och debattlusta. Sedan har vi dem som följer mig, känner mig och kan "min stil". Så har vi mina "dolda rådgivare" som inte syns men som ger mig instick, passningar, uppmuntran och som får en djupare inblick i hur jag tänker. Det är de som gör att jag överhuvudtaget fortsätter inte PARTIET.

Läser grön,grinig gubbes reflektioner om ledare som gått, valberedningar och miljöpartiets stressade krav att ständigt vara förnyande helst av nya personer. Jag måste vara skräckexemplet nr 1 då att dra fram på ett medlemsmöte. Nya människor ska ju främjas och helst i den nischade streamingen som passar in på mp:s image. Men istället för att vara som tyska gröna dubbelt så stort och med maktbas trallar mp på som ett slags gungfly i svensk politik utan att vara direkt avgörande i hållbara överenskommelser.
Om nu finska gröna klarat av att sitta i regering och fortsätter sitta i regering, tyska gröna gjort tidigare det så lallar miljöpartiet på i Sverige val efter val att NU kommer det och lurar på sig röster att NU händer det. Frågan är vill man inte sitta i regering, vågar man inte ta ANSVAR, klarar man inte av att KOMPROMISSA eller vad är det frågan om?

Att mp har mycket emot alliansens politik är väl svårt att undgå. PARTIET sitter ju i ständig opposition nu och samlar missnöje. Men jag frågar mig hur ett parti som ska kallas det grönaste och tredje största så oförbehållsamt blivit så lojalt i kritiken mot socialdemokraterna. Vill man först avvakta valet eller kanske valberedningarnas bökande att få ihop listor med kandidater innan man vågar sätta foten? Det ska ju inte vara valallians denna gången.

Alliansen darrar ganska betänkligt i de flesta opinionsundersökningar och det kan bara finnas framkomliga vägar och det är att gå ytterligare in i mitten. S har avverkat sin kongress och kan ånga på. MP ska avverka sin som kan sluta hur som helst. Frågan kvarstår ändå med tanke på den svaga gröna bloggosfären av gröna sanningssägare. Får en grön skriva vad f-n som helst utan att bli utfryst? Verkar inte så.

Inga kommentarer: