Grön politik flagnar allt mer och politiska kultfigurerna blir alltmer grå gurus!

Gustav Fridolin i söndagsbilaga DN

Mycket återstår för Stefan Löfven att bevisa om det ska framstå som att han ska vara en grön statsminister. Problemet är inte att en grå statsminster eller en annan grå statsminister kan bli en grön statsminister utan frågan är om det tredje största partiet MP enbart ska skjuta in sig på att allt motstånd mot alliansen för att lägga ut röda mattan för en annan grå statsminister?

MP är i dagsläget mer fokuserad på att göra Gustav Fridolin mer känd som skolpolitiker och partiledare än att samla ett grönt parti. Ja det behövs reformer i skolan ja det behövs allt mellan A till Ö. Ja lärarna kanske ska ha 10.000 mer för att komma upp i sitt rätta värde och kunna vara bli erkända som lärare. Men det är en uppbyggnad som tar 5-10 år och behöver göras i samverkan med andra partier och inte som en vågmästarfråga i riksdagen.

Själv har jag under lång tid fokuserat mig i det tidiga miljöpartiets frågor solidaritetsfrågor i internationell mening, gröna partier i omvärlden och grön omställning globalt och lokalt, medborgarlön/basinkomst, jämställdhet, men har känt att partipolitiken som den ser ut idag centraliserats och fokuserats till topparna i partierna och de med multiuppdrag.

Nu senast full diskussion om VU-platser och partistyrelse-platser inom S. Vem är med? Vem åker ut? Varför? Orsak? På samma sätt tror jag kommer att ske vid miljöpartiets kongress. Det kommer att nagelfaras vilka som får den och den positionen ett år före val.

En del blir besvikna, någon förbannad men som helhet lyser Gustav Fridolin upp som en guru vars roll ingen ifrågasätter som ensam ledande partiledare...ööh förlåt språkrör. Åsa Romson finns hon? Tydligen är språkrörsrollen så att det går alldeles utmärkt att vara föräldraledig för MP har ju accepterat att det finns en partiledare ..och att det ska vara en man...liksom att miljöfrågorna tonas ner.