< div id=”header ”>< / div>

måndag 4 mars 2013

Sverige är inte fattigt på materialism men på annat!

Sverige tillhör de länder som har störst möjligheter att undvika allvarlig materiell fattigdom. Solidariteten att vilja hjälpa andra svagare länder inom EU-kretsen anser jag är låg. Lösningen på fattigdom i Sverige anses vara arbete undanröjs defekter men då inte i form av medborgarlön vilket skulle kunna frigöra individer på ett annat sätt än det komplexa och komplicera system vi har idag med allehanda bidrag, stöd och ersättningar.

Själv är jag EU-anhängare och skulle vilja göra mer för att minska klyftorna i Europa men vi tycks ha en inhemsk debatt att det gör mest ont i Sverige och den psykiska ohälsan är hög märks, meningslösa förvaringar typ fas 3 gör en del nöjdare men inte flertalet som ingår där och att det finns en debatt om arbetskraftsinvandring och flyktingmottagning som känns ganska infekterad.

Att jag dessutom är varm anhängare av medborgarlön gör att jag hamnar i en sits att behöva förklara, motivera, avgränsa för de som inte är för det känns ganska motsträvigt. Det behövs utredas flera olika modeller av detta och göras konsekvensbeskrivningar. Men det lapptäcke vårt nuvarande samhälle har täcker dels inte in den nuvarande rörligheten i en globaliserad värld och det välfärdsskydd som bygger på att nationen Sverige som motsvarar ett behov av mer lågenergisamhälle och andra lösningar till "lazzie fair - låt gå" som jag ser som de framtidslösningar som står till buds.

Möjligen kan vi gå tillbaka och bli som förr med trygga S i ledningen och starka fack, mer protektionism, statliga äganden och öka den offentliga sektorns åtaganden men nostalgiska återställare hade sin högtidsperiod innan 2006 och de som vill ha det så minskar i politisk betydelse för varje år. Men allvarlig materiell fattigdom har vi inte i Sverige däremot ett gigantiskt slöseri av resurser som kunde användas bättre. Det gäller både människor och prylar!

Inga kommentarer: