Floskelpolitiken dominerar när det gäller att lösa viktiga frågor!

När jag läser medianyheter möts jag av floskler utan innehåll: Exempel: Nu tillsätter vi en utredning för att komma åt de överskuldsatta trots att regeringen avfärdat tidigare utredaren advokaten och folkpartisten Jan Ertsborns tidigare förslag om mer förmånligare amnestier för en del som hamnat i knipa. Som man bäddar får man ligga.

Ja just det hemlösheten ska ju avskaffas också bara det återupprättas en nationell strategi mot detta. Den tidigare strategin mellan 2007 och 2009 tycks dock inte ha hjälpt mycket tycks det som. Möjligen har statistiken blivit bättre och mer renodlad typ "tak över huvudet" och sånt. Vad katten skulle alla "papperslösa" och flyktingar ta vägen annars?

Så har vi arbetslösheten den ständiga på dagordningen som beräknas öka enligt senaste prognoser men ingen har recept som biter. Det finns dock tjusigt formulerade regleringsbrev från regeringen till AF hur detta ska hanteras men byråkratmojs vet vi hur det blir.

Så har vi det med miljömålen som bara bidde en tumme. Ingen verkar intresserad inte ens miljöpartiet som har annat mellan A till Ö att prioritera. Några eldsjälar finns och när det mest engagerade röret i frågan är föräldraledig får partiet sättas i skolbänken för att studera skolresultat istället. Där ligger fokus just nu.

Avslutningsvis har jag slutat tro på floskler, ambitioner och politiska utspel om det inte känns som att det finns en vilja, en möjlighet att lokalt kunna påverka. När allt styrs uppifrån och ska malas i en byråkratisk mellanled utan att de som berörs och har erfarenhet kommer till tals. Jag är som sagt trött på floskelpolitiker.