< div id=”header ”>< / div>

onsdag 18 april 2012

Att vara fattig är ingen sjukdom!

Majoriteten litar inte på välfärdsamhället.Samtidigt betonar ett S som håller på att resa sig människors eget ansvar att vara anställningsbara. Oavsett vad som finns en hel del redan idag i försörjningsstödsfällan.

Den s.k välfärden som stöds av kommunerna innebär bl.a. om barn ska stöttas med mobiler. Många söker sig till frivilligorganisationernas välgörenhet.Det finns också stöd att sökas i fonder av olika slag. Det stora lyftet för många kan bli när kommunrådet lyfter på plånboken i kommunens kassakista.

Frågan är hur länge vi ska stå ut med statens godtycklighet? Fattigdom är ofta inget frivilligt val men ska vi tro både S och alliansen verkar det så. När inte ens statliga ersättningar eller någon form av "flitpeng" ges till de som "arbetsprövar" till socialbidragstagare förstår jag att statens givmildhet inte är på topp.

Istället finns KRAV inte bara på sysselsättningar och motprestationer utan också att det som förekommer i LÖN och sidoinkomster ska redovisas vid ansökan om FÖRSÖRJNINGSSTÖD visar det att arbete inte lönar sig och frågan är om anställningsbarheten kommer att göra det i längden? Var finns jobben med LÖN?

1 kommentar:

Anonym sa...

Bra du börjar vakna Pierre.